De Vackraste Julsångerna gör gott!

Den här veckan har det varit De Vackraste Julsångerna för hela slanten. Vi kantorer har sjungit på ålderdomshem och i kyrkor. Många som jag träffar ofta kommer för att sjunga, och många som jag inte har träffat förut kommer. Det är fint att höra hur sången som i början låter lite trevande blir allt starkare och intensivare. Det är skönt att sjunga, särskilt när det är många andra som sjunger; man kan klämma i för fullt utan att känna sig uttittad eller udda. Det är inte alls pinsamt. Psalmsång är bra. Den egna rösten blandar sig med de andras och med orgeltonerna. Ansiktsuttryck slätas ut och ryggar rätas på. När ”Härlig är jorden” kommer ställer sig folket i kyrkan upp och sjunger för allt vad de är värda. Det känns viktigt och riktigt. På många plan. Genom De Vackraste Julsångerna får vi hjälpa andra, göra en god gärning. Men vi hjälper faktiskt oss själva också. Sångerna och sjungandet rör vid inre rum. De skapar gemenskap på plats i församlingen och också genom tiderna. Sjungandet är dessutom en fysisk handling som vi mår bra av. Psalmer är bäst just så: när de sjungs glatt och ivrigt utan hämningar.

Anna Maria Böckerman – kantor i Johannes församling

Vad ska man med mera psalmer till?

”Nästan alla psalmbokens psalmer känns gammalmodiga, irrelevanta eller annars omöjliga att sjunga! Det är svårt att hitta bra psalmer för de tillfällen man behöver. Psalmboken är snart 30 år gammal och representerar en förgången tid.”

Är det här en vanlig inställning? Är det för att råda bot på detta som det görs ett psalmbokstillägg?

Sen kan man ju stöta på en nästan motsatt inställning också:
”Psalmboken innehåller 585 psalmer. Om man sjunger fem psalmer i gudstjänsten varje söndag, tar det två år och tre månader bara att komma igenom hela boken ett varv. Det är omöjligt att lära sig så många! Speciellt som de ändrar på dem hela tiden. Varför behövs det ännu flera?”

Jag tycker att vår psalmbok är en ganska bra psalmbok. Kanske blev den lite färglösare och konservativare än den behövt bli. Men gedigen och ganska mångsidig trots allt. En bra kompromiss (som en psalmbok alltid är, det är ju fråga om ett kommittéarbete!).

Men sedan den nuvarande psalmboken kom 1986 har det gjorts en massa bra nya psalmer och sånger som förtjänar att sjungas. Och både samhälle och kyrka har förändrats. Psalmboken behöver kompletteras (men inte göras om!) med psalmer som speglar nutidsmänniskans erfarenheter.

Så hurudana nya psalmer ska tillägget innehålla? Hurudan är en bra psalm? Och för att kunna svara på den frågan: Vad ÄR en psalm? Eller: vad är INTE en psalm?

Det här är frågor som Nya psalmer– skribenterna – de som är utsedda att göra ett förslag till psalmbokstillägg – kommer att beröra i den här bloggen.

Anders Forsman, sekreterare för psalmbokstillägget